Blir alldeles tårögd av lycka

Fastnade på espresso house djupt försjunken i romanen jag läser till kursen. Den är så fin att jag får svårt att koncentrera mig på den. Omgiven av kuttriga samtal drogs jag in i ett Stockholm i tidig vår runt nittiotalet och blev alldeles tårögd. Kassettbandspelare, osäkra vuxenpojkar och längtan efter något annat. En liten bit av litteraturhimmel. Dialoger som slutar när de ska utan en massa irriterande förklaringar, metaforer och ögonblicksskildringar som inte går till överdrift. Känslor så tydliga att de inte behöver skrivas ut, de finns där mellan raderna i alla fall. 

Så vill jag skriva. Så enkelt att det blir alldeles överfullt. Samlar citat i min kalender, skriver sida upp och sida ner med meningar som jag vill behålla. Kanske stjäl jag boken istället. Det verkar lättare.