Jag diskar inte idag, sa muminmamman upprymd. Vem vet, kanske jag aldrig mera diskar?

Blå himmel tränger fram genom molnen som istället för att vara mörka och påträngande börjar få rundade former och se lite mera glada ut. Mina ögonlock vill bara falla ihop av trötthet och jag hinner uppfatta de svartmålade ögonfransarna i ögonlockens monotona rörelser. Bläddrar i muminböcker och undrar var all ork tog vägen?
Den där livsglädjen som fyllde mig med iver och lust att bara finnas till och uppleva saker? Istället blir jag lätt arg och irriterad på världen i stort.
Längtar så efter sommaren.