Nej vad jag är lycklig - det är som om jag höll hela världen i min tass!

Idag är första dagen på sista kursen på första året. Tänk vad allt förändras från dag till dag. Det är svårt att tänk att jag har haft ett liv som sett helt annorlunda ut mot vad det gör nu. Minns inte ens hur mitt liv såg ut för ett år sedan, eller jag minns, men känslan av tiden är som bortblåst.

Kommer ihåg att depressionen började växa fram, hur desperationen kramade om och hur det blev svårt att andas, hur det kändes som att världen kvävde mig. Det var innan jag hade fått timjobb på slottet och allt var bara hopplöst.

Sen kom sommaren och jag växlade mellan att vara fruktansvärt glad och att vara deprimerad, och när timmarna på slottet tog slut och vardagen kom gick jag helt in i väggen. Mins hur jag vaknade med gråten i halsen varje morgon för att jag skulle till jobbet.

Sen tog det plötsligt slut, jobbet blev ett avlägset minne och nu växlar jag skolan med jobb på slottet, det är lätt att andas varje dag, och jag kan sova utan mardrömmar och vaknar inte med gråten i halsen så fort klockan ringer.

Tittade igenom mitt album och hittade en bild tagen på dagen för ett år sedan, och det är på min otäcka katt, men söt är hon. Alldeles ruggig  och grönögd.