Jag tillhör kategorin som lämnar sängens värme alldeles för tidigt på morgonen. I kapp med att mörkret hänger kvar längre in i gryningen kommer också kylan. Känner av den som en stickande vind i fingrar och mot ansiktet när jag cyklar till jobbet. Det är höst i luften. 

Och jag börjar längta efter vintern och jul. Mysa med varm choklad under filtar och äta alldeles för mycket kakor. Plocka fram pyntet och göra fint. 

Så typiskt mig, längtar alltid efter något annat. Antar att det är för att målen jag sätter upp aldrig realiseras, därför lever jag mina dagar med blicken mot nästa dag, den långt bort i framtiden. Dagen då det kanske går åt mitt håll.

Nu vill jag lägga mig under täcket och glömma bort allt.