Vaknade som vanligt av att klockan ringde alldeles för tidigt. Famlade efter den med ett morrande och slog upp ögonen. Pressade undan nattsömnen och stirrade ut i mörkret. Ingen soluppgång som ger ljus längre. Istället var himlen utanför mörk på ett sätt som den alltid blir när hösten närmar sig.
Innan man tänt alla lampor och bekräftat sin närvaro ekar den nästan ödslig trots möbler och saker. Det är först när rösten bryter fram mellan läpparna lägenheten vaknar till liv. Natten drar sig undan fram till kvällen då man med stearinljus och te frammanar den igen.
Jacka på tjocktröja, och vantar krävdes de fem minuterna de tar att cykla till jobbet. För inte så länge sedan behövdes bara en t-shirt då morgonstrålarna värmde.
Jag mötte tidningspojkar och andra som jag. Då och då kan man möta sådana som vinglar hem alldeles för sent för deras eget bästa. Min inte en onsdag, inte efter att skolorna börjat och semestrarna tagit slut. I morgon kanske, dagen efter lillördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar