Lördagen

Eftersom Emma är iväg på egna äventyr är min helg upptagen med jobb på slottet. Pappa kör mig, och eftersom jag är ensam och sällskapstörstande tackade jag ja till en inbjudan ut till landet. Tiden där spenderade jag med lillasyster Felicia. 

Lika som bär!

Vi gav oss ut på promenad för att föreviga höstdagen och oss själva. Solen sken och vi gjorde sådant som systrar gör.

 Vi gick förbi röda små stugor med vita staket

Och förfallna hus med grindar som lossnat från sina hållare

 Fält så långt ögat nådde

 Fulla av blommor

Blå himmel och moln som små bomullsballonger 

 Felicia dansade

 Till rytmen i sitt eget huvud

Mycket bedårande

 Vi följde vindlande vägar in i sagoskogen

 Där höga träd slöt sig om oss

 Vi hittade en död orm som såg fridfull ut i solskenet

Minikalhygge 

Vi gick förbi stallet också

Och hittade en hemlig glänta

Samt en plats att posera lite på

Felicia är nog bättre på det än jag

Vi testade att sitta på saker också

Jag valde stenen då grinden såg lite ostadig ut

Sen fortsatte vi ut i solskenet igen

Felicia kände för att hoppa lite av glädje, eller kanske en överdos av socker

Sen kom vi hem till pappa igen

Där hunden väntade

Hon följde mig överallt

Väldigt kelig

Och eftersom jag är allergisk mot hundar fick jag till slut åka hem, slänga kläderna i tvätten och skölja av ansiktet. Ögonen är fortfarande alldeles röda och halsen svullen som om jag ägnat timmar åt att gråta.