Ska snart iväg till skolan. Grupparbete väntar med småpojkarna. Solen skiner och luften är fylld av höstkyla. Det mesta på träden är fortfarande grönt, och akvarellmoln i lätta penseldrag pryder himlen. Äntligen känns det som en tydlig ny början, en omstart från all negativitet jag burit på.
Har fortfarande inte sagt upp mig från jobbet. Tänk att det ska vara så svårt. Jag tycker inte ens om jobbet, vilket är lite kul eftersom alla man träffar verkar tro att man gör det. Varför skulle jag uppskatta att städa upp efter er?
Så varför är det så svårt att sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar