onsdag 29 februari 2012
Frostig morgon
Halva terminen av första året är avklarat och färdigt, om två och ett halvt år är det meningen att jag ska ha en utbildning, får se om det leder till ett jobb jag kan stå ut med. Låter det hemskt och bittert? Jag är en bitter och arg person, det är därför utbildningen är så rätt för mig, på den träffar jag likasinnade personer att diskutera med och ryta ihop med, vi kan vara arga och upprörda över världens orättvisor tillsammans. Det är en befriande känsla att träffa människor som tänker som jag, hade svårt att tro att de fanns ( i alla fall i sådan mängd som jag vet att de nu finns i).
Ska snart bege mig ut i det vackra men kalla solskenet för att cykla till skolan, vilket underbart väder det är idag.
onsdag 22 februari 2012
det röriga lilla inlägget
Är helt fast i debatten om hen, jag är är för hen och läser "motståndarsidans" argument med skräckblandad förtjusning. Att påstå att ett ord skulle förstöra barnens självkänsla med mera är en koppling jag har svårt att se. Och hatet som kommer från henmotståndarna, ilskan över att hemska genusmänniskor vill avköna världen, könen försvinner väl inte för att vi får ett nytt pronomen?
Jag tror att det är de individer som är svaga i sin person och som har ett stort behov av att visa sin tillhörighet med hjälp av sitt biologiska och sociala kön (som då så klart är samma), som är emot hen. För hur skulle de hitta sin plats i världen om inte människor direkt såg vad de har mellan benen? De som spelar på sin kvinnlighet och manlighet i alla situationer, samma kvinnor som inte kan höja rösten inför män eftersom de då blir reducerad från attraktiv kvinna till samtalspartner, samma män som tycker att kvinnor inte ska vilja bli hörda för kvinnor är mjuka varelser och bör skyddas.
Sen finns det nog de som bara är förvirrade, som inte riktigt förstår vad exakt hen betyder, som har liknande värderingar men inte förstår det själva. Ungefär som vissa som säger att; klart jag tycker att kvinnor ska ha lika hög lön som männen men jag är inte feminist jag hatar ju inte män.
Men de som skriker högst, de är nog bara osäkra och när folk pratar om hen börjar de genast tänka i banor som ingen får ta min kvinnlighet (har läst flest insändare från kvinnor) ifrån mig hur ska jag då benämna mig själv. Varför skulle man annars skrika barnmisshandel för ett litet ord som hen?
Jag tror att det är de individer som är svaga i sin person och som har ett stort behov av att visa sin tillhörighet med hjälp av sitt biologiska och sociala kön (som då så klart är samma), som är emot hen. För hur skulle de hitta sin plats i världen om inte människor direkt såg vad de har mellan benen? De som spelar på sin kvinnlighet och manlighet i alla situationer, samma kvinnor som inte kan höja rösten inför män eftersom de då blir reducerad från attraktiv kvinna till samtalspartner, samma män som tycker att kvinnor inte ska vilja bli hörda för kvinnor är mjuka varelser och bör skyddas.
Sen finns det nog de som bara är förvirrade, som inte riktigt förstår vad exakt hen betyder, som har liknande värderingar men inte förstår det själva. Ungefär som vissa som säger att; klart jag tycker att kvinnor ska ha lika hög lön som männen men jag är inte feminist jag hatar ju inte män.
Men de som skriker högst, de är nog bara osäkra och när folk pratar om hen börjar de genast tänka i banor som ingen får ta min kvinnlighet (har läst flest insändare från kvinnor) ifrån mig hur ska jag då benämna mig själv. Varför skulle man annars skrika barnmisshandel för ett litet ord som hen?
tisdag 14 februari 2012
Vårkänslor
Nej, nu får det ta och bli vår tycker jag. Längtar ihjäl mig efter varma, soliga dagar då man kan sitta vid vattnet och dricka islatte utan att frysa ihjäl.
Vädret är alldeles fantastiskt grått med snömodd på gatorna och droppar från taket. Fåglarna håller envist fast vid sina vårkänslor medans mina vacklar något. Jag kan skönja en solfylld blå himmel bakom de tunga molnen, en värmande smekning hos isvindarna. Den finns där i framtiden, hoppet bär upp mina snötunga ytterkläder när jag vacklar mig fram i slasket.
Leendet har frusit fast och jag nynnar; älskade älskade vår kom hit!
Vädret är alldeles fantastiskt grått med snömodd på gatorna och droppar från taket. Fåglarna håller envist fast vid sina vårkänslor medans mina vacklar något. Jag kan skönja en solfylld blå himmel bakom de tunga molnen, en värmande smekning hos isvindarna. Den finns där i framtiden, hoppet bär upp mina snötunga ytterkläder när jag vacklar mig fram i slasket.
Leendet har frusit fast och jag nynnar; älskade älskade vår kom hit!
torsdag 9 februari 2012
När Amalia kom till Norrköping
Förra fredagen dök Amalia upp glad och barnfri med ett förväntansfullt och litet mordiskt leende. Hon förgyllde hela vår helg med sin närvaro och vi förkovrade oss i allehanda dekadens.
Så som drinkdrickande
I olika färger
med olika smaker
Rödtjut hör dekadensen till
Med tillhörande ostbricka (Kanske inte riktigt lika dekadent)
Vi tog även en promenad i kylan, ett varv runt kyrkogården och för att spana in egnahemsgatan, men bara för ursäkten att få baka saffranssemlor.
samt äta dem
och dricka Irish coffee ur muminmuggar
fredag 3 februari 2012
Från mobilen
Utekväll med fina människor
Jessica och björn
Vintrig promenad vid havet
Rådjur från fönstret
Skogspromenad med kaffestund
Och så avslutar vi med en trevlig pubrunda
torsdag 2 februari 2012
Ravioli
I måndags fick jag ett gigantiskt pastasug och bestämde mig för att tillaga ravioli inspirerad av ingredienser vi hade hemma.
Till pastan fick det bli en enkel vetemjölsdeg med ägg och vatten.
Till pastan fick det bli en enkel vetemjölsdeg med ägg och vatten.
Jag bara älskar att vispa runt ägg
Till fyllning blev det spenat med parmesan och fetaost
Fina fina små pastakuddar
Till serverades en enkel tomatsås med svamp och zuccini.
Det blev mysig början på veckan som bara blir kallare och kallare. Vintern har oss i sitt grepp och släpper inte i första taget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)