Är helt fast i debatten om hen, jag är är för hen och läser "motståndarsidans" argument med skräckblandad förtjusning. Att påstå att ett ord skulle förstöra barnens självkänsla med mera är en koppling jag har svårt att se. Och hatet som kommer från henmotståndarna, ilskan över att hemska genusmänniskor vill avköna världen, könen försvinner väl inte för att vi får ett nytt pronomen?
Jag tror att det är de individer som är svaga i sin person och som har ett stort behov av att visa sin tillhörighet med hjälp av sitt biologiska och sociala kön (som då så klart är samma), som är emot hen. För hur skulle de hitta sin plats i världen om inte människor direkt såg vad de har mellan benen? De som spelar på sin kvinnlighet och manlighet i alla situationer, samma kvinnor som inte kan höja rösten inför män eftersom de då blir reducerad från attraktiv kvinna till samtalspartner, samma män som tycker att kvinnor inte ska vilja bli hörda för kvinnor är mjuka varelser och bör skyddas.
Sen finns det nog de som bara är förvirrade, som inte riktigt förstår vad exakt hen betyder, som har liknande värderingar men inte förstår det själva. Ungefär som vissa som säger att; klart jag tycker att kvinnor ska ha lika hög lön som männen men jag är inte feminist jag hatar ju inte män.
Men de som skriker högst, de är nog bara osäkra och när folk pratar om hen börjar de genast tänka i banor som ingen får ta min kvinnlighet (har läst flest insändare från kvinnor) ifrån mig hur ska jag då benämna mig själv. Varför skulle man annars skrika barnmisshandel för ett litet ord som hen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar