Och så kom dagen

Det bidde nästan heltid och jag som sett fram emot att få komma hem tidigt. Ingen lunch hade jag heller och nästan ingen frukost, har arbetat på hungrig mage fylld med kaffe hela dagen. Blä. Smälter maten nu, fyra börjar träningen och jag vill inte få håll.
Nu är det bara fyra arbetsdagar kvar :)

Soffläge nästa...

... eller om sex timmar. Längtar hem innan jag ens kommit iväg. Hatar måndagar, speciellt de då jag inte fått någon sömn under natten. Eller lite söm fick jag, måste nästan kommit upp i tre timmar sammanlagt. Vad jag vet om så är det åtminstone en enkel dag, vilket är en bra början på en lång vecka. Man vänjer sig snabbt av med att jobba heltid.
Det är alldeles svart ute, på kyrkogården lyser enstaka lyktor upp de nyare gravarna. Det är svårt att se snön då, fint. Men under gatlyktorna skiner den vit och klar som om den planerat att ligga kvar i en evighet. Det ser rysligt kallt ut.
Jag är inte ensam om att vara uppe, då och då ser jag en bil åka förbi ute på vägen, någon stackare som ska till jobbet. Så här dags är vi några stycken som måste ut och vandra i mörkret. Eller en hel del faktiskt. Det är lite mysigt att känna att man inte är ensam om eländet.

Ny hårfärg ju

 Skulle vara rödbrun men blev mer lila

 Så här glad blev jag över det

Och så kommer man på att man inte har några problem i hela världen

Solen gick upp och dagen började med att jag ville testa på att laga ostsufflé till frukost, ett fasligt omständigt sätt att laga omelett på helt enkelt.

De växte fint i ugnen och fick färg. Under tiden kokades kaffe och vispades mjölk, juicen blandades till och vi dukade upp på bordet. Sen var det bara att plocka fram dem och börja äta.

De sjönk snabbare än Titanic och mot slutet var de platta som pannkakor. Men fortfarande goda. Efter frukosten började solen lysa ännu klarare och vi bestämde oss för att gå ut i skogen.

Bar mark och allt var så där fint att man inte fick nog. Vi vandrade omkring i solskenet och kände att vi borde ha något att oroa oss för. Men så kom vi på att vi inte har några problem i hela världen. Med lätta fötter sprang vi över skaren och kände oss som alver tagna ur ringentriologin med blå himmel ovanför oss.
I morgon blir det till att jobba med det är ju något som går över.

Amerikanska pannkakor och friterade bananer

Igår vaknade jag av att jag hade fruktansvärt ont i ryggen, det var omöjligt att ligga kvar i sängen så istället klev jag upp, tog hand om disken och lagade amerikanska pannkakor med varma hallon och jordgubbar till frukost.

Jag är en mycket huslig flickvän.
Efter frukosten begav vi oss iväg till stan, jag var tvungen att lägga tusen kronor på medicin och vi inhandlade sprit till kvällens drinkar.
Hemma igen var det dags för en enkel lunch med Emmas nyligen inhandlade tulpaner som bordsprydnad.

Lägenheten städades och jag färgade håret, är tillbaka i samma gamla färg som alltid. Sen kom de. Vi serverade drinkar ur konjaksglas, stackars Björn var chaufför så han fick hålla sig till coca cola.

 Fördrinkarna

 Världens snyggaste par. De ser ut som något från en hollywoodfilm.

 Björn är en sådan linslus och kameran älskade honom, hur jag än riktade den zoomade den in honom.

Katten ville vara med på ett hörn.

Halv sju åkte vi iväg för bordet var bokat till sju, en mysig thairestaurang bestående av ett litet rum med många bord, hemskt mysigt.

 Det blev en hel del väntan och många samtal innan maten kom.

 Pussmaffian

 Maten var oerhört stark men god.

 Sötaste paret ever, snuffsan och linslusen.

 Efterrätten

Maffiga drinken

Sen tog kvällen slut, och Emma och jag avslutade framför teven och fastnade i konståkning för herrar. Det är en läskig sport, eller kanske mera konstform.

Utmattad av hunger...

kom jag hem igår till en väntande brunch.

 Till efterrätt blev det saffranssemlor eftersom jag inte är så förtjust i den vanliga sorten.

 Sen lada jag mig på soffan och somnade, lyssnade till Emma som pratade med systern sin, tyckte att hon skrek i telefonen, blir så när man vill sova. Alla ljud bara förhöjs. Men lagom till att hon ringde telia hade drömvärlden tagit mig och jag sov bort några timmar av dagen.
När jag väl vaknade var det dags att laga mat. Det blev tomatsoppa.

 Och rödvin såklart.

Kvällen avslutades med sex and the city -maraton. Fina klänningar, sena nätter, vacker modellpojke, Stanfords underklädesmodell är ju helt fantastisk, även om jag föredrar söta poppojkar. 

God morgon

Sitter och äter frukost, ska snart iväg till jobbet. Vandra ut i den gnistrande kylan. En mycket otrevlig tanke.  Det är alltid oerhört vackert att cykla under gatlyktornas sken omgiven av diamantliknande frost. Men jag är trött på det. Vill ha kvittrande fåglar och en doft av vår, en varm vind som sveper förbi och får hela kroppen att le.

Allt man kan göra en torsdag

Efter jobbet begav vi oss till stan för att äta brunch och spatsera omkring i butiker, Emma hittade ett par skor på en utförsäljning. Deras kortautomat fungerade inte så medan hon sprang iväg för att ta ut pengar förevigade jag dagsljuset.

Tolv började passet som vi valt att underhålla figuren med.
Cykelturen hem gav oss smak på solsken och efter att ha duschat av oss träningen och fått på oss lite kläder. Jag valde min nya gula secondhandkjol.

Bakom mig väntar tavlor på att få bli upphängda, pojkarna som pussas är så klart mitt egenhändiga motiv. Det är fint med pojkar som pussas, och flickor som pussas. Det tredje är jag inte lika förtjust i. Heteropussar är som marabou mjölkchoklad det duger om man verkligen måste ha det just då. Men det sätter sig bara på höfterna och är alltid lite av en besvikelse.
Begav vi oss till förorten där den här fina byggnaden innehåller allehanda affärer...

... och ett golv som ändrar motiv.

Ute igen upptäckte vi att det fortfarande var ljust, stor blev glädjen över det och jag var tvungen att föreviga förorten.

Väl hemma lagade vi mat och jag plockade fram min lilla lilla mjölkchokladkaka, inhandlad för tre kronor.

 Den var rosa med en söt liten kanin på.

 Luktade choklad

Och hur den smakade; lite av en besvikelse och satte sig direkt på höfterna.

God natt

De läskiga mejlen är ivägskickade och vinet urdrucket, inte hela flaskan utan det yttepyttelilla glaset. Älsklingen ramar in bilder i ramar från erikshjälpen.

Avskyr att konversera med folk, på alla olika sätt, kommer tänka igenom alla ord i huvudet tills jag glömmer dem. Oro mig över hur jag ska tas emot, hur mina ord kommer tolkas. Åh, vad jag hatar det här.
Alla mina nojjor är fullt förklarliga men det är anledningar jag håller för mig själv.

Tröttheten sveper sitt grepp om mig och det är snart dags att krypa till sängs. Bäst att passa på dagar det inte går något sevärt på teve. Jag älskar natten, ibland är det hemskt att behöva missa den pågrund av sömn. Den som kom på yrkeslivet var sadist.

Nu...

Dricker vin och skriver läskiga mejl.

 Fy mig! På en onsdag. 

Vardagsmys tror jag det kallas?

Minusgrader ute, frosttäckt snö som gnistrar i gatlyktorna, nu ska tydligen vargavintern komma. Och jag som bad om vår. Har tänkt på mina noveller sedan igår men inte orkat skriva något efter långa dagar på jobbet. 

Synd att man måste försörja sig också. Skulle föredra att sitta instängd i lägenheten och skriva hela dagarna. Då och då vandra ut i dagsljuset för en fika och förnyande intryck. Eller ta tåget någonstans så där bara lite i förbigången. Ryggsäcken över axeln med datorn och några ombyten, en skrivbok, lite pennor för skrivande och skissande. Landa någonstans ( i mitt huvud blir det gatorna i Paris, måste vara alla filmer jag sett) och sätta sig på en uteservering i solskenet. Bara vara.

Alla dessa måsten som jag inte valt själv.

Nej dags att återgå till mejlen.

Fattighelgen del två

Lördagen kom och vi hasade i sängen till tio. Vaknade till ett hemskt vinterlandskap.

 Vintern kommer aldrig försvinna, ALDRIG!!!!!!

Trots äckligt väder var vi tvugna att ta tjuren vid hornen och vandra ut. Vi hade nämligen hallen full av skräp. Det blir så under vintern när varje helg är en plåga att gå ut på, då skjuter man upp saker. Som kilometerlånga promenader med återvinning.

Det blev till att slänga på sig lite kläder. Bilden är alldeles medvetet suddig. Det var så jag blev som finast en lördag i slutet av månaden då man inte känner för att vara riktigt mänsklig. Ibland är det fint att vara ett spöke.

Det var inte så kallt ute och överallt såg vi människor som bar på påsar med inhandlade varor, allt från smink och kläder till chips. Vi undrade lite vart den där kända fattighelgen fanns, inga spår efter den här. Men det kan ju bero på att vi bor i ett välbärgat medelklassområde.
Som belöning för skräppromenaden gick vi in på Ica och inhandlade massor med choklad.

Det är alltid lättare att köpa den än att äta den dock. Till drack vi kaffe ur Johannakoppar.

Det är Emmas faster som gör och säljer dem. Att få en är lite som en ritual, det är så man kommer in i familjen. Framåt eftermiddagen satte vi oss i vardagsrummet och åt rester framför masterchef. Till efterrätt blev det nybakad hallonpaj och så fortsatte kvällen i mysandets tema med morden och annat fånigt.