Äntligen blev det frost ute, sista dagen på året och världen är vit. Är precis hemkommen från en solskenspromenad med kameran så när jag kommer hem och får tillgång till internet i datorn dyker de upp i mängder.
Här väntas året in lugnt och utan stress, än så länge. Men för stunden njuter vi bara av att vara en familj med allt vad det innebär.
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Ensamvakan
Sitter i en gigantisk säng i ett gigantiskt rum som kallas för ateljén, mycket tjusigt. Jag lyssnar till de andra som är uppe och pysslar med frukost och barn vilket får mig att känna mig som en tonåring.
Utanför fönstret står tre bilar, en silver, en blå och ännu en blå. Vi var de enda som inte körde hit, vi tog tåget och blev hämtade.
Det känns som om jag är i en evig spiral av situationer där jag hamnar längst ner på trappsteget. Kanske har det med min uppfostran att göra, förväntningar på att vissa saker ska ske och när de inte gör det känner jag mig fast medan alla andra springer förbi mig.
Jag vet inte, allt jag vet är att det är jobbigt och det kommer bara bli jobbigare.
Utanför fönstret står tre bilar, en silver, en blå och ännu en blå. Vi var de enda som inte körde hit, vi tog tåget och blev hämtade.
Det känns som om jag är i en evig spiral av situationer där jag hamnar längst ner på trappsteget. Kanske har det med min uppfostran att göra, förväntningar på att vissa saker ska ske och när de inte gör det känner jag mig fast medan alla andra springer förbi mig.
Jag vet inte, allt jag vet är att det är jobbigt och det kommer bara bli jobbigare.
tisdag 27 december 2011
Har gömt mig igen. Efter en hel dag ute i skogen på promenad känner jag mig ganska urblåst. Men solen sken och det var plusgrader, underbart.
Har börjat fantisera om allt jag vill göra när våren dyker upp och träden börjar knoppa. Alla promenader och utflykter vi ska göra. Så mycket att jag var tvungen att beställa hem nya vårskor, ska bara vänta tre fyra månader på att få använda dem sen. Men de kan stå i garderoben tillsammans med klänningarna och så kan jag ta ut dem och titta lite på dem när jag behöver uppmuntran.
I morgon bär det av till näs för att hälsa på Lena och Roj och efter det fortsätter vi till torestorp för att fira nyår innan vi beger oss hem igen till vår lägenhet och vardagen med skola och jobb. Börjar längta lite till vårt lugna hem som är tyst och stilla med våra rutiner.
Borta bra men hemma bäst.
Har börjat fantisera om allt jag vill göra när våren dyker upp och träden börjar knoppa. Alla promenader och utflykter vi ska göra. Så mycket att jag var tvungen att beställa hem nya vårskor, ska bara vänta tre fyra månader på att få använda dem sen. Men de kan stå i garderoben tillsammans med klänningarna och så kan jag ta ut dem och titta lite på dem när jag behöver uppmuntran.
I morgon bär det av till näs för att hälsa på Lena och Roj och efter det fortsätter vi till torestorp för att fira nyår innan vi beger oss hem igen till vår lägenhet och vardagen med skola och jobb. Börjar längta lite till vårt lugna hem som är tyst och stilla med våra rutiner.
Borta bra men hemma bäst.
måndag 26 december 2011
Ett litet hallå
Matlagningen hägrar och jag gömmer mig på rummet ett tag. Det stora felet med att besöka släkt är all denna socialisering jag ska utsättas för. Jag klarar inte av att vara sällskaplig en längre tid och nu har jag varit det sedan julafton.
Det ska vara matlagning, fika, kortspel med mera, allt under bubblande och högljudd konversation. Svärmor bara myser.
Ska inte klaga, så hemskt är det inte och snart reser vi vidare till fler släktingar. Det är oerhört skönt att vara fri från vardagen ett tag. Nu ska jag vara social igen.
Kramar
torsdag 22 december 2011
Nu tändas tusen juleljus...
... Och snytpapprena samlas på hög.
Har varit överdriven upptagen med skolarbete och tonårsbesök. Sen när julledigheten kom slog den till; förkylningen, med snuva, feber och allmän ynklighet. Bara andra dagen jag är sjuk men frugan har redan tröttnat på mig.
Dessutom har jag inte tid att vara sjuk, i morgon börjar första julfirandet för att sedan fortsätta fram till nyår, thihi. När jag var liten avundades jag alla dem som fick fira jul flera gånger, det verkade så mysigt att upprepa julklappsväntan och överätandet. Nu som vuxen inser jag ju allt arbete som ligger bakom sådana påhitt men jag tycker fortfarande att det är lite mysigt. I alla fall ett tag.
Och nu i år är det dessutom första gången vi håller i något sådant, med inhandlandet av mat och förberedande julstädning i väntan på familjens anstormning.
Nedräkningen har börjat.... snörvel...
Har varit överdriven upptagen med skolarbete och tonårsbesök. Sen när julledigheten kom slog den till; förkylningen, med snuva, feber och allmän ynklighet. Bara andra dagen jag är sjuk men frugan har redan tröttnat på mig.
Dessutom har jag inte tid att vara sjuk, i morgon börjar första julfirandet för att sedan fortsätta fram till nyår, thihi. När jag var liten avundades jag alla dem som fick fira jul flera gånger, det verkade så mysigt att upprepa julklappsväntan och överätandet. Nu som vuxen inser jag ju allt arbete som ligger bakom sådana påhitt men jag tycker fortfarande att det är lite mysigt. I alla fall ett tag.
Och nu i år är det dessutom första gången vi håller i något sådant, med inhandlandet av mat och förberedande julstädning i väntan på familjens anstormning.
Nedräkningen har börjat.... snörvel...
torsdag 15 december 2011
Jag är nog naiv och lite oskuldsfull
En liten undran jag har, handlar om feminism, alla överdrivet heterosexuella kvinnor kanske kan berätta varför.
Det är det här återkommande påståendet att kvinnor inte kan stiga i graderna i sitt yrke på en arbetsplats med bara män. Exempel; högt uppsatt kvinna, vd, ganska ung, åker bort på sådant som vd:ar gör med andra vd:ar, män så klart i medelåldern. De äter, de pratar de diskuterar och de dricker. Männen ska basta och kvinnan har som val att antingen följa med och veta vad de säger eller att lämnas utanför, hon väljer att lämnas utanför. Därför att män och kvinnor inte kan vara nakna inför varandra, eftersom det tar bort mystiken mellan könen, den heterosexuella spänningen.
Naket betyder sex.
Okej, visst det kan vara jobbigt att basta med bara karlar, men det finns ju handduk, badlakan, gigantiska man kan svepa in sig i. Och det att spänningen skulle försvinna, bra. Man ska väl inte tänka på sex på jobbet? Varför skulle hon vilja att de ska åtrå henne som ett objekt? Sätt fram armbågarna, tryck till dem lite och låt dom glömma bort att du är en kvinna. Bli oatraktiv för stunden. Är det så farligt?
Ett annat exempel för de som tycker att bastubad med nakna karlar är lite extremt. Som kvinna kan man inte prata högt och ha tydliga åsikter inför män, då förlorar man deras blick och man blir inte längre kvinnlig. De kanske ser en som en kul tjej med åsikter men inte som någon de attraheras av.
Som om man måste attrahera män när man diskuterar saker som kanske handlar om världssvält eller ekonomi?
Nu till frågan. Går alla heterosexuella runt och vill bli åtrådda av varandra? Handlar allt om sex hela tiden?
Måste man vara man och kvinna hela tiden? Jag trodde sådant bara var viktigt när det kom till sex. Men är det vad alla går omkring och tänker på?
Min katt svankar och gnyr när hon marsar vilket jag tycker är hemskt jobbigt, men det är i alla fall bara vissa perioder. Som vissa kvinnor pratar om manligt och kvinnligt verkar det som att de gör det konstant?
Vill man som heterokvinna att alla män ska vilja sätta på en?
Jag fattar inte?
Det är det här återkommande påståendet att kvinnor inte kan stiga i graderna i sitt yrke på en arbetsplats med bara män. Exempel; högt uppsatt kvinna, vd, ganska ung, åker bort på sådant som vd:ar gör med andra vd:ar, män så klart i medelåldern. De äter, de pratar de diskuterar och de dricker. Männen ska basta och kvinnan har som val att antingen följa med och veta vad de säger eller att lämnas utanför, hon väljer att lämnas utanför. Därför att män och kvinnor inte kan vara nakna inför varandra, eftersom det tar bort mystiken mellan könen, den heterosexuella spänningen.
Naket betyder sex.
Okej, visst det kan vara jobbigt att basta med bara karlar, men det finns ju handduk, badlakan, gigantiska man kan svepa in sig i. Och det att spänningen skulle försvinna, bra. Man ska väl inte tänka på sex på jobbet? Varför skulle hon vilja att de ska åtrå henne som ett objekt? Sätt fram armbågarna, tryck till dem lite och låt dom glömma bort att du är en kvinna. Bli oatraktiv för stunden. Är det så farligt?
Ett annat exempel för de som tycker att bastubad med nakna karlar är lite extremt. Som kvinna kan man inte prata högt och ha tydliga åsikter inför män, då förlorar man deras blick och man blir inte längre kvinnlig. De kanske ser en som en kul tjej med åsikter men inte som någon de attraheras av.
Som om man måste attrahera män när man diskuterar saker som kanske handlar om världssvält eller ekonomi?
Nu till frågan. Går alla heterosexuella runt och vill bli åtrådda av varandra? Handlar allt om sex hela tiden?
Måste man vara man och kvinna hela tiden? Jag trodde sådant bara var viktigt när det kom till sex. Men är det vad alla går omkring och tänker på?
Min katt svankar och gnyr när hon marsar vilket jag tycker är hemskt jobbigt, men det är i alla fall bara vissa perioder. Som vissa kvinnor pratar om manligt och kvinnligt verkar det som att de gör det konstant?
Vill man som heterokvinna att alla män ska vilja sätta på en?
Jag fattar inte?
onsdag 14 december 2011
Ticktackticktack...
Klockan går och jag ska snart bege mig ut i det mörka regnet. Hade hemstudier igår och satt hela dagen fördjupad i böcker om familj, homosexualitet och feminism. En läsning som både skrämmer och visar hopp om mänskligheten. Hur kan den djupaste ondska dela säte med så stor förståelse och öppenhet?
Det finns alltid två sidor av ett mynt och jag vet att det finns stora orättvisor när det kommer till allt men det är skönt när man faktiskt kan se en tydlig förändring. Som för ett tag sedan i skolan när vi diskuterade homosexuella föräldrar; har alla rätt till barn?
En person utbrast säkert med stark röst att nej, homosexuella skulle inte ha barn hen tänkte på barnen, de skulle bli mobbade. Först började folk skratta och spela med, sedan när de insåg att hen inte skämtade tog de avstånd och började säga emot.
Jag håller med, alla har inte rätt till barn, knarkar man och sätter på sina barn eller slår dem har man ingen rätt till dem. Men man borde ju ha rätten att få älska och skydda och uppfostra ett barn.
Det här försvaret: tänk på barnen de kommer bli mobbade fungerar inte riktigt. Det är väldigt många som blir mobbade av olika saker, ska man ta dem alla i beräkningen?
Då kan vi ju börja med barn till överviktiga föräldrar, det finns statistik på att barn till överviktiga lättare blir överviktiga själva och riskerar att mobbas. Inte nog med stigmatiseringen som finns kring övervikt de lider ju även av en hel del sjukdomar, som diabetes, så de lär även kosta samhället en massa onödiga pengar.
Sen kan vi ju ta arbetarklassen. För det första skaffar de alldeles för många barn, och större delen av dem pluggar inte vidare, så till sist hamnar de på socialbidrag och blir en belastning för staten. Plus att de under hela sin skolgång är en belastning för lärare och andra elever då de inte lär sig lika mycket och oftast är stökiga i klassen. Och tänk på alla bokstavssjukdomar de har, sådana barn blir mobbade.
Sen har vi barn till invandrarföräldrar, de kan också råka oerhört illa ut och det är ju synd om dem. Kanske får de också det svårt i skolan på grund av att deras föräldrar inte pratar bra svenska. Det leder bara till belastning.
Och medelklassen. Vi vet ju alla att den tävlar om att vara bättre än alla andra. Att de lägger pengar de inte har på resor och alla nyaste prylarna. De barn som inte hinner med i svängarna kommer bli mobbade. Och tänk på alla kraven de får på sig, och jakten på pengar och kändisskap. Nej vi kommer bara få en värld av lata dokusåpaskådisar som inte vill ha ett riktigt jobb. Inte bra för samhället.
Nej, det är nog bäst vi steriliserar alla och låter den vita överklassen föröka sig. De kommer uppfostra en stadig ström av utbildad elit och när det svenska folket dör ut får vi även bukt på arbetslösheten, och skulle vi behöva arbetskraft finns det många krigsdrabbade länder man kan plocka från. Då höjs även vår status som samariter. Och skulle det vita överklassblodet ta slut kan man alltid sätta på någon vit från ett annat land och importera lite nytt blod. USA kanske eller England, vi älskar ju att älska Sverige genom det amerikanska språket.
Fast vi vet ju alla hur överklassen är. De lever på pappas pengar, super skallen av sig och smyger runt och döljer avvikande sexuella preferenser. Titta bara tillbaka på de Svenska kungarna. Och dessutom liter de av ordblindhet, super skallen av sig och flyr landet. Det kommer ju inte finnas några som vill bo kvar här.
Nej, det är nog bäst vi stänger ner, emigrerar helt och öppnar upp för utförsäljning av landets resurser.
Ingen av oss har rätt till barn, vi uppfostrar ju alla potentiella mobboffer och för att inte tala om alla mördare, våldtäktsmän, inbrottstjuvar och annat som vi är skyldiga till. Låt oss sterilisera hela Sverige.
Men ärligt talat, om jag fick barn så skulle jag föredra att mitt barn var den mobbade istället för mobbaren. Tänk vad hemskt att veta att man uppfostrat någon som inte kan må bra utan att skada andra, snacka om att vara misslyckad som förälder.
Det finns alltid två sidor av ett mynt och jag vet att det finns stora orättvisor när det kommer till allt men det är skönt när man faktiskt kan se en tydlig förändring. Som för ett tag sedan i skolan när vi diskuterade homosexuella föräldrar; har alla rätt till barn?
En person utbrast säkert med stark röst att nej, homosexuella skulle inte ha barn hen tänkte på barnen, de skulle bli mobbade. Först började folk skratta och spela med, sedan när de insåg att hen inte skämtade tog de avstånd och började säga emot.
Jag håller med, alla har inte rätt till barn, knarkar man och sätter på sina barn eller slår dem har man ingen rätt till dem. Men man borde ju ha rätten att få älska och skydda och uppfostra ett barn.
Det här försvaret: tänk på barnen de kommer bli mobbade fungerar inte riktigt. Det är väldigt många som blir mobbade av olika saker, ska man ta dem alla i beräkningen?
Då kan vi ju börja med barn till överviktiga föräldrar, det finns statistik på att barn till överviktiga lättare blir överviktiga själva och riskerar att mobbas. Inte nog med stigmatiseringen som finns kring övervikt de lider ju även av en hel del sjukdomar, som diabetes, så de lär även kosta samhället en massa onödiga pengar.
Sen kan vi ju ta arbetarklassen. För det första skaffar de alldeles för många barn, och större delen av dem pluggar inte vidare, så till sist hamnar de på socialbidrag och blir en belastning för staten. Plus att de under hela sin skolgång är en belastning för lärare och andra elever då de inte lär sig lika mycket och oftast är stökiga i klassen. Och tänk på alla bokstavssjukdomar de har, sådana barn blir mobbade.
Sen har vi barn till invandrarföräldrar, de kan också råka oerhört illa ut och det är ju synd om dem. Kanske får de också det svårt i skolan på grund av att deras föräldrar inte pratar bra svenska. Det leder bara till belastning.
Och medelklassen. Vi vet ju alla att den tävlar om att vara bättre än alla andra. Att de lägger pengar de inte har på resor och alla nyaste prylarna. De barn som inte hinner med i svängarna kommer bli mobbade. Och tänk på alla kraven de får på sig, och jakten på pengar och kändisskap. Nej vi kommer bara få en värld av lata dokusåpaskådisar som inte vill ha ett riktigt jobb. Inte bra för samhället.
Nej, det är nog bäst vi steriliserar alla och låter den vita överklassen föröka sig. De kommer uppfostra en stadig ström av utbildad elit och när det svenska folket dör ut får vi även bukt på arbetslösheten, och skulle vi behöva arbetskraft finns det många krigsdrabbade länder man kan plocka från. Då höjs även vår status som samariter. Och skulle det vita överklassblodet ta slut kan man alltid sätta på någon vit från ett annat land och importera lite nytt blod. USA kanske eller England, vi älskar ju att älska Sverige genom det amerikanska språket.
Fast vi vet ju alla hur överklassen är. De lever på pappas pengar, super skallen av sig och smyger runt och döljer avvikande sexuella preferenser. Titta bara tillbaka på de Svenska kungarna. Och dessutom liter de av ordblindhet, super skallen av sig och flyr landet. Det kommer ju inte finnas några som vill bo kvar här.
Nej, det är nog bäst vi stänger ner, emigrerar helt och öppnar upp för utförsäljning av landets resurser.
Ingen av oss har rätt till barn, vi uppfostrar ju alla potentiella mobboffer och för att inte tala om alla mördare, våldtäktsmän, inbrottstjuvar och annat som vi är skyldiga till. Låt oss sterilisera hela Sverige.
Men ärligt talat, om jag fick barn så skulle jag föredra att mitt barn var den mobbade istället för mobbaren. Tänk vad hemskt att veta att man uppfostrat någon som inte kan må bra utan att skada andra, snacka om att vara misslyckad som förälder.
tisdag 13 december 2011
tjusju
Fyllde tjugosju i veckan som var så i lördags blev det födelsedagskalas och presentöppning
Hej, hej. Klockan runt halsen är present från älsklingen
I väntan
Samtal i köket
Presenthörnan
Samtal i vardagsrummet
Mycket kaffe
Smygfoto
Paketöppning
Jag fick en blomma och lotter som gav mig tjugo kronor!
En mack(apär)grill så nu lär jag bara bli fetare :)
En köksklocka
Choklad och nya tasskydd som inte kom med på bild
måndag 12 december 2011
måndagsinlägg
Hemma efter träningen. Efter att ha knäppt av mig jackan och sparkat in skorna i väggen ( en olyckshändelse) dör jag lite på golvet i hallen. Vi bor i ett gammalt dragit hus och plastmattan är sval mot min rödflammiga hud. Det är en total plåga att ta sig hem från träningen och mörka regniga kvällar som denna är det en total plåga att ta sig till träningen också.
Jag sätter mig upp igen och sneglar lite på min spegelbild samtidigt som jag dricker upp det sista av vattnet i flaskan som det står dansforum på (en evighet sedan men jag kan fortfarande stå på tå i skorna). Försöker se om det skett någon form av förändring i min siluett, en mer tonad figur eller så. Men nej, jag har en inneboende struktur i form av lite småmullig satthet hur jag än gör. Frugan däremot slimmar till sig och bygger muskler på ett pass.
Avundsjukan ilar genom min kropp som ett grönt sticksigt monster. Lite som att konstant bära en hemstickad yllekofta under huden. Ibland undrar jag varför jag ens tar mig ann de där passen. Jag blir svettig, trött, det kostar pengar och inte blir jag något smalare av det.
Och ändå lär jag stå där i morgon igen, fånigt flinande av endorfinkicken, fast jag bara vill dö, med armarna uppe i taket och benen frenetiskt sprattlande som en döende fisk på torra land. Oförmögen att ens verbalisera en protest till min berusade hjärna.
Jag är nog lite dum i huvudet!
Jag sätter mig upp igen och sneglar lite på min spegelbild samtidigt som jag dricker upp det sista av vattnet i flaskan som det står dansforum på (en evighet sedan men jag kan fortfarande stå på tå i skorna). Försöker se om det skett någon form av förändring i min siluett, en mer tonad figur eller så. Men nej, jag har en inneboende struktur i form av lite småmullig satthet hur jag än gör. Frugan däremot slimmar till sig och bygger muskler på ett pass.
Avundsjukan ilar genom min kropp som ett grönt sticksigt monster. Lite som att konstant bära en hemstickad yllekofta under huden. Ibland undrar jag varför jag ens tar mig ann de där passen. Jag blir svettig, trött, det kostar pengar och inte blir jag något smalare av det.
Och ändå lär jag stå där i morgon igen, fånigt flinande av endorfinkicken, fast jag bara vill dö, med armarna uppe i taket och benen frenetiskt sprattlande som en döende fisk på torra land. Oförmögen att ens verbalisera en protest till min berusade hjärna.
Jag är nog lite dum i huvudet!
måndag 5 december 2011
Jul på Löfstad
Helgen bestod av hårt men underbart arbete. Fötterna värker och ryggen gör ont men det var det värt. Då det var julmarknad på Löfstad, sådana tillställningar är alltid mer givande att delta i än besöka. För mig i
alla fall.
Morgonen började med frost
Så understället och tjocka strumpor åkte på, dagen skulle ju spenderas i ett dragit slott
Slottet pyntat och redo
Vaktis och
Emma i samtal
I gästabudssalen såldes fika
Och i kyrkan var det lotteri
I köket bakades det pepparkakor
Hela köksvåningen var upptagen av marknad
Med Världens bästa försäljare så klart
Julgodisbak
Kolla in pepparkakshuset
Ljusstöpning
Välkommen upp på paradvåningen
Hej, hej
Matsalsbordet var stiligt dukat med granen i bakgrunden
jag stod i grevens med den här fina utsikten
Jag i biblioteket, femtusen böcker har vi där
Sen öppnade portarna och folket vällde in i massor. Jag fick prata mig hes och morra lite åt folk som ville ta på saker. Överhovjägmästaruniform, säg det fem gånger snabbt om ni kan. Men de flesta var trevliga och fem slängde vi ut dem igen och nattade slottet, sen var lördagen över. Och söndagen, den var minst lika trevlig om inte ännu bättre.
fredag 2 december 2011
Skymningsmorgon
Sju ringer klockan, det är nattsvart ute och jag trycker på snooze, blundar mot huvudkudden och lyssnar på rörelserna i huset. Det är fredag men känns som lördag då min dag är helt fri att planera in hur jag vill. En stund ligger jag och tänker på hur dagen ska se ut, vad jag vill hinna med och när jag vill göra det. Följer jag bara det väl generösa schemat med öppetider och tillgänglighet som min lilla stad erbjuder så har jag gott om tid att hinna med allt och ändå få tid över till mig själv.
Till slut går jag upp, möts av gårdagens disk, det är inte mycket, några tekoppar och fat. Jag diskar och plockar undan och torkar av bänkarna. Förbereder inför älsklingens återkomst då vi ska laga frukost tillsammans. Efter det tänder jag mysbelysningen i vardagsrummet och bråkar lite med katten, hon har fått för sig att pepparkakshuset är hennes privata leksak och varje morgon ligger det mossa och svampar på golvet. Ibland vill jag bara slänga ut henne genom fönstret.
Och nu ska jag plocka fram receptboken och påbörja frukosten för nu är hon på hemväg.
God morgon på er allihopa
Till slut går jag upp, möts av gårdagens disk, det är inte mycket, några tekoppar och fat. Jag diskar och plockar undan och torkar av bänkarna. Förbereder inför älsklingens återkomst då vi ska laga frukost tillsammans. Efter det tänder jag mysbelysningen i vardagsrummet och bråkar lite med katten, hon har fått för sig att pepparkakshuset är hennes privata leksak och varje morgon ligger det mossa och svampar på golvet. Ibland vill jag bara slänga ut henne genom fönstret.
Och nu ska jag plocka fram receptboken och påbörja frukosten för nu är hon på hemväg.
God morgon på er allihopa
torsdag 1 december 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)