Klockan har precis passerat sju och jag sitter i soffan och äter frukost. Lyssnar på personerna som lämnar sina lägenheter för att gå till jobbet. Från utanför fönstret hör jag dem som redan hr kommit iväg i sina bilar. Medan jag själv sitter invirad i en filt.

Mysbelysningen är tänd och utanför pressar mörkret och dimman mot fönstrena. Längtar nästan lite till när dagarna bara är små glimtar av ljus. Då man kan vandra i mörkret och julbelysningen, dricka varm choklad på ett kafé och titta på stressade folk som inhandlar julklappar och le åt dem. Innan man kommer på att man själv snart är en av dem.

Tänk vad bristen på arbete kan göra för morgonhumöret.

Avslutningsmiddag

I onsdags när jag kom hem från sista dagen på jobbet hade älsklingen lagat middag för att fira. Linssoppa  och nybakat bröd. 

Hon hade även köpt presenter för att fira

En väldigt fin ros

med tillhörande fjäril

Samt en tablettask för intellektet

Inuti fanns små lakritspyllor som smakade salmiak.

Ett mycket trevligt avslut och en hemskt fin början på något alldeles nytt och spännande.

Ny början?

Sitter i soffan i vardagsrummet och äter frukost md utsikt mot den begynnande soluppgången. Tre ensamma ljus lyser upp kyrkogården. En mycket fin morgon som ser oerhört kall ut. Näst intill molnfri.

Det är första dagen idag.

Första dagen som ickestädare, första dagen utan två ombyten (om jag inte tränar då). När jag lämnade tillbaka kort och nycklar sa hon att jag fick ringa till sommaren om jag ville ha jobb då. Båda mina företag vill ha tillbaka mig.

Jag kanske inte har ett eftertraktat jobb med jag är åtminstone eftertraktad!

Underförstått; det är svårt att hitta folk som är villiga att städa bort hela sommaren för alldeles för låg lön.

Snart så

Har suttit i skolan större delen av dagen. Med utsikt mot en regnfylld stad och studenters tjatter i bakgrunden. Diskussioner som varvas av stirrande ut genom fönstret, eller på varandra, eller bara på luften i allmänhet och tidvis ner i en och annan bok.

Just den här uppgiften går trögt.


Nu sitter jag i soffan i vardagsrummet och lyssnar på regnet som smattrar mot rutan. Mysväder ute. Den typen som nästan kräver att man sitter invirad i en filt och dricker varm choklad.

I morgon är det min sista dag på jobbet, sen kan jag bara betitla mig som fattig student. Inte längre arbetare. (Förutom en och annan helg som guide). Har nog inte riktigt fattat det än. Slår mig först på torsdag morgon då jag inte behöver gå upp klockan fem längre. Det kommer kännas hemskt konstigt att inte ha en situation att hata längre. Undrar vad jag hittar istället?

Kommer troligen drömma mardrömmar flera dagar bara för att jag inte går till jobbet, kommer vakna orolig och nervös över at det är något jag glömt. Ännu ett avslut. Det är ganska spännande att börja på något nytt, något som man inte kan förutse med samma säkerhet som ett dödligt tråkigt jobb. (Jag saknar helt yrkesstolthet som ni kanske märkt)

Nu väntar jag på att Emma ska komma tillbaka från affären så vi kan äta. Ja jag lät min nästan sjuka fru gå ut ensam  i regnet och handla. Blev sur på henne så eftersom hon inte bad om sällskap så erbjöd jag mig inte. Sådant där som man senare kommer försöka gottgöra genom att erbjuda att baka en chokladkaka eller göra te.

Te är nyttigare.

Men chokladkaka är gott!

Hemmasysslor och solskenspromenad

I väntan på att Emma kommer hem

 

 Viker jag våra kläder

 Man behöver ju inte se det som ett arbete så som sällskap har jag datorn

Efter en titt ut genom fönstret blev det ganska uppenbart att det var promenadväder

Skönt att bara kunna ha en stickad kofta istället för jacka när man går ut

Jag föredrar mitt liv i Sepia

 Sommaren klänger sig kvar

 Fortfarande mer grönt än gult på sina ställen

 Mera sommar

 

En ensam nyponros klamrar sig fast i busken

 Väldigt fin

Nu ska jag snart börja med middagen, så den är klar lagom till älsklingens hemkomst. Söndagsmiddagen måste alltid vara avancera, så klart.

Vardagsrumsrenovering

Under helgerna som varit har vi riktat in oss på att bli av med de nikotinfärgade tapeterna i vardagsrummet. Att frivilligt välja inrökt som en färg på väggarna måste ju vara ett bevis på galenskap. Så nu har vi äntligen jagat bort de sista spåren av förra hyresgästen. Vilket är lite av en befrielse. 

Vi har lyssnat på Lars Winnerbäck, slipat, målat och levt i organiserat kaos. OCh slutprodukten blev därefter.

ARG

Idiotiska karlar som är dumma i huvudet och allmänt idioter.

Städskrubbsbibliotek

Döm om min förvåning när jag öppnar städskrubben i hopp om att finna lite bortglömt material ...

och stöter på...

ett minibibliotek!

Det känns lite tomt att snart är mötena med alla dessa skumma företeelser slut. Hej då jobb och människor som beter sig väldigt udda. Som städare får man verkligen se allt bakom kuliserna.

Kaffestund

Sitter med datorn i knät och kaffet bredvid. Katten tjatar efter uppmärksamhet och lätt irriterad knuffar jag bort henne. Inte för att jag har något bättre att göra just för stunden utan för att jag vill kunna röra mig vid behov. Hemskt egentligen när allt hon vill är att få lite kärlek.

Skolan hägrar i en nära framtid och solen skiner. Det är en varm och vacker höstdag. Om jag bara sluppit gå upp i morse hade jag varit ännu gladare. Men föreläsningarna är i alla fall trevliga och känns viktiga och rätt. Skönt att jag hittat något jag tycker om, nu ska jag bara försöka bli bra på det.

Och sånt kan ju vara svårt.

Kreativitet = lycka

Sitter i soffan med utsikt över fönstret mot kyrkogården och nymålade möbler. Vinden ilar runt husknutarna och höstlöven prasslar torrt. Stora moln börjar samlas på himlen och jag väntar på att prasslet ska bytas ut till smatter mot rutan.

Då tänder jag ljusen, så mörkret ute flätas samman med mörkret inne och jag kan få levande skuggor att dansa över väggarna.

Förstrött bläddrar jag i anteckningarna från skolan. Och trots att jobbet fortfarande är närvarande i mitt liv kan jag se ett avslut. Kanske syns det också i mitt sätt att behandla världen på? som min egen lilla sagobok istället för något jag hatar.

Hittade två bilder bland mina anteckningar, jag har börjat rita igen.

Kanske ett tecken på att jag äntligen börjar bli lite glad?

 Eller också att min koncentrationsförmåga är kort!

Bland målarfärg, möbelplock och tapethat

I helgen när Emma arbetade på slottet tog jag med mig föräldrarna och Felicia ut för att njuta av den vackra höstdagen. Vilket visade sig vara en fantastisk tur för larmet stod och tjöt och Emma var alldeles virrig och rådlös, så vips kunde jag skynda fram som en räddande ängel med koll. (Eller kanske inte)

Jag fick i alla fall tyst på larmet så att jag kunde föreviga den fina dagen med min kassa mobilkamera.

Det var en underbart vacker dag i alla fall. Sommarvarm och full av prasslande höstlöv.

Efter slottsbesöket fick jag för mig att jag ville ha ett matbord, och med en kvart kvar på öppetiden flög jag in på Erikshjälpen och där stod det. Lite slitet och alldeles för glansigt men det var mitt bord. Så jag köpte det. Med hjälp av mamma bar jag hem bordet till lägenheten och tänkte att vitt det borde det vara, och stolar det måste jag ha. 

(Jag tvingade även där i mellanspelet mamma och pappa att bära ner den gräsliga söndersuttna soffan i källaren.)

Sen bar det iväg igen. Först för att köpa färg i antikvit och sedan till Ikea för att köpa stolar. I bilen valde jag ut stolarna jag ville ha från katalogen, väl i affären hittade jag andra stolar som jag köpte. 

 Det blev svarta stolar och på kvällen invigde vi dem och bordet när mamma, pappa och tvillingarna bjöds på hembakad pizza som tack för hjälpen.

 Den antikvita färgen har börjat användas på alla möbler som jag tidigare bara fantiserat om att måla. Och ju mer vitt det blir desto fulare blir de hemska gula väggarna som vi hatat redan sedan inflyttningen.

Så nästa helg blir det till att ge sig på dem. Och det glansiga bordet som också ska bli vitt och mindre glansigt.