Kreativitet = lycka

Sitter i soffan med utsikt över fönstret mot kyrkogården och nymålade möbler. Vinden ilar runt husknutarna och höstlöven prasslar torrt. Stora moln börjar samlas på himlen och jag väntar på att prasslet ska bytas ut till smatter mot rutan.

Då tänder jag ljusen, så mörkret ute flätas samman med mörkret inne och jag kan få levande skuggor att dansa över väggarna.

Förstrött bläddrar jag i anteckningarna från skolan. Och trots att jobbet fortfarande är närvarande i mitt liv kan jag se ett avslut. Kanske syns det också i mitt sätt att behandla världen på? som min egen lilla sagobok istället för något jag hatar.

Hittade två bilder bland mina anteckningar, jag har börjat rita igen.

Kanske ett tecken på att jag äntligen börjar bli lite glad?

 Eller också att min koncentrationsförmåga är kort!