Äntligen vila

Efter en intensiv vecka med hemtenta kan jag äntligen vila ut, nätterna kan gå tillbaka till att vara lugna och stillsamma utan tankar om förändringar. Skönt att tentan är inlämnad, men samtidigt tomt, att leva med något i en veckas tid och sedan plötsligt sluta tänka på det, känns lite som att jag glömt något.

På måndag börjar sista kursen för första läsåret, sen är det bara två år kvar. Längtar tills jag får jobba istället. Jag vill göra allt det som jag övas till, använda det på riktigt och, i min naivitet, förändra saker. Men för tillfället får jag lära mig allt som går och tacka ja till alla timmar jag blir erbjuden på slottet.

Tänk, en kurs kvar sen är det sommar.

Jag vilar mig bara en liten stund, tänkte hon.

Solen lyste från en himmel så där somrigt blå med en mörk och klar färg mitt på och ljusare utmed horisonten. Som att gå innesluten i en glaskupa av värmande trygghet med trafikens bullrande ljud på avstånd och fågelkvittret i förgrunden. 

Tusenskönor stod vita i solbelyst barmark. 

Medan krokusar i lila växte sig fram genom högvuxet gräs. 

Blygast var tussilagon som letat sig upp mellan döda kvistar i leran för att ge vårfärg åt det trista grå.

Så fantastiskt underbart när världen blir ljus och färgglad igen.

hon hade den form av gedigen karaktär som saknar alla finare nyanser

Arbetslivsmodellen

Fanny har skrivit ett inlägg om bemanningsföretagspersonalutnytjande (gå gärna in och läs) som får mig att tänka på mitt före detta jobb. Har länge velat skriva om det men det är en så krånglig resa att det är svårt att veta i vilket hörn jag ska börja.

Vi kan väl börja med att jag behövde ett jobb och det fick jag, från början var det via ett bemanningsföretag  på ett städbolag, det var låg lön och bemanningsföretaget krånglade med utbetalningar och rätt lön ganska ofta men det var först när städbolaget bestämde sig för att hoppa över mellanhanden som jag märkte på riktigt vilka idioter företaget var.

Det var högre lön och det var ju trevligt. Med kontraktet fanns det så klart ett tystnadslöfte, det var ju städning på sjukhus och sådant vi höll på med, bara logiskt. Men det var för företagets skull också, man fick inte prata om företaget med någon och speciellt inte kunden. Varför jo, för att företaget suger apballe.

Då de inte ville använda sig av för mycket personal, personal betyder utgifter, låg de alltid efter med sina åtaganden. De hade även problem med att ringa in vikarier vid sjukdom och jag var inte ensam om att råka ut för tiotimmarsdagar utan rast. Hade det, och är det säkert fortfarande, inte varit för att deras personal gick på knäna för att se till att saker blev gjorda skulle företaget eller i alla fal den delen sjunkit för länge sen.

Min arbetsledare var en stor krockkudde mellan cheferna och oss andra, speciellt för oss som bara gick på timmar, och hennes arbetstider blev så illa ibland att hon började fyra på morgonen och slutade tio på kvällen, allt medan cheferna lallade på sitt håll.

Kontrakten man hade var en månad i taget och de hotade alltid med uppsägning mitt i för att man skulle åta sig mer jobb än vad man lovat. Det som gjorde jobbet värt allt skit var ju arbetskamraterna, världens finaste var de och en stor trygghet i en skitsituation bland tårar och utbrändhet. Ställena man var utplacerade på var också för det mesta underbara men jag vaknade alltid med stress och ont i magen varje morgon utan att ha kunnat sova för att jag inte visste hur dagen skulle bli, hur lång eller hur stressad.

Många gånger hamnade jag i situationer där jag skulle sno ihop tolv timmars städning på åtta timmar, mer skulle jag inte få betalt för och dessutom fanns det tider att passa på ställena man var på.

Men jag antar att det blir så när det är kunden som sätter priset, de köper in de som lovar mest för minst och då blir det problem för det är sedan människor som ska utföra det som lovats och hur skicklig man än är finns det saker som inte går att skynda på och då blir både jobbet och personalen lidande.

Det här är ju inte det enda jobb jag haft eller den enda idiotiska chefen, på ett jobb fick vi jobba sjuka om vi inte ensamma hittade en ersättare. Men det är en annan historia.

KÄNNS DET TREVLIGT att vara luddig helt och hållet? frågade Mymlans dotter. Mycket, svarade Snorkfröken belåtet

För all del, allt är fantastiskt, sa lilla My. Mer eller mindre.

Så fixar du formen

Öppnar upp aftonbladets nyhetssida, insprängt bland nyheterna finns vad vi alla redan vet; normerna för hur vi borde vara. Vad som egentligen är VIKTigt.  Kom i toppform - på bara åtta veckor  skriker annonsen ut, och fortsätter med; så tappar du kilo inför sommaren.

Värmen smyger sig fram och jag inser att jag missat det allra viktigaste nämligen att Gå ner 15 kilo till sommaren men tur för mig finns det en annan annons som kan hjälpa mig att Fixa vårformen med enkla knep, Den är personlig också, den vet vad jag vill, riktar sig till mig; Så når du din drömvikt till sommaren.

Jag undrar vad min drömvikt är, kanske kan de berätta det för mig, de som vet allt, eller ska jag kanske följa den ultimata 15 kilosmarkören?

Och om jag är man kan jag ju alltid Fixa Persbrandts superkropp, och återigen blir de personliga, det är extra uppmuntrande med ett markerat du. Så här gör du för att lyckas! Vad underbart att de har de rätta svaren, att de vet att just jag behöver peppas till att finna drömkroppen.

 Träna rätt för din ålder, skriker de ut för att sedan komma med kändistips med Maria Montazami: så håller jag mig i form, inget fel på henne men ibland har vi ju lite väl mycket extrakilon och då behövs det någon med lite större och bredare erfarenhet: Så gick jag ner 60 kilo vi älskar ju alla en personlig berättelse, kan han så kan jag tänker vi i tevesoffan med chipsen framme och biggest loser på teve.

Tror jag börjar med dieten i morgon, känner mig inte så pep idag. Men jag vet att DU kan gå ner dina extrakilon lagom till sommaren!!!!! Tipsen; ja de finns överallt.

Våren är så nära att jag kan ta på den

Men jag är fortfarande kall om fötterna

Var det vår eller...

Förvirringen är stor i tider som denna och kläderna blir därefter!

Hörde att det var vår

 Så jag klädde mig i ljusa färger och njöt av solljuset inifrån ett nerkylt rum, med surrande fläktar och knattret från datorer.

Men jag lyckades vara glad i alla fall och på hemvägen till cykelns knarrande och trafikens brummande hördes vårfåglarna kvittra och jag kunde spendera resten av dagen på balkongen.

Flykten från stan

I söndags när solen sken lockade jag med mig Emma och mamma ut på skogspromenad och picknick. Vi körde ut till djurön där solen lyste på oss och det fanns stunder av lä att uppleva vårvärme på.

 Vi började promenaden på en väg som gick rakt ini skogen.

 Sen tog vägen slut och vi hade ingen aning om vart vi var.

 Här står jag och är inte alls vilsen...

 Vi kanske ska gå åt det hållet?

 Men det var fint i skogen

 Till slut hittade vi i alla fall ut

 Och kunde njuta av en fantastisk utsikt

 Marken såg ut så här

 Efter en lång promenad snubblade vi över en mycket trevlig picknickplats och fick vila våra leriga fötter ett tag.

 Mamma hade tagit med sig muffins, min luktade och smakade blåbär

 Vi hade tagit med oss kaffe att dricka ur rosa glas, mjölk måste man ju ha till

 Sen började vi gå igen

Med utsikten som följde oss.

Så kan det gå

Trivdes inte så jag hittade tillbaka hit. Ibland är det gamla och trista det bästa.

Födelsedagslördag

Så blev det dags att ta på sig finstassen igen för att fira ännu en födelsedag. De duggar tätt nu när vintern börjar gå mot sommar. Den här gången är det pappa som fyller år, födelsedagslunch och fika står på dagordningen. Tunga moln börjar täcka himlen och jag påminns om att förra året var det snö så här dags, i denna stund är det åtminstone barmark.

Ser fram emot en uppfriskande promenad och god mat jag sluppit laga själv. Helgtrivsel när den är som bekvämast.

Sommarklänning och kalla fötter

Valde att ha sommarfin spetsklänning idag men då det fortfarande är vinter på väg mot vår så fick det bli prickiga strumpor till och en kofta över alla fina detaljer. Längtar till varma vår -och sommardagar då jag kan gå ute med endast en tunika om jag önskar.

Förvirrad? Jag?

Plockade fram smöret idag för att det skulle tina lite, under tiden tänkte jag diska upp. Då diskbänken är liten blir den lätt blöt och för att skydda smöret lägger jag upp det på spishyllan. Lampan ovanför diskbänken är trasig så för att se något tänder jag lampan över spisen.
Jag diskar färdigt, matar katten, sätter på kaffe och ordnar frukost sen försjunker jag i datorns värld. Två timmar senare kommer jag ihåg smöret.

Är det bara jag som tycker att varmt smör luktar fasligt gott? Som kakbak när man var liten, bara sockret som fattas.