Trött

Och helvetet fortsätter i morgon. Stressen som bildar en klump i magen och får mig att vara nära tårar. Gör mig sömnlös på nätterna trots extrem utmattning.

Men nu sitter jag i hemmets trygga vrå med ett glas vin på bordet och datorn i knät. Jobbet får vara bortglömt. 

Biljetterna till svärfar är bokade och jag längtar redan, att få vara omgiven av kärlek och värme och mys. Tassa omkring på kalla golv i tofflor, krypa ihop vid brasan med en filt om axlarna och nötter att knapra på. Vi åker till nyår, det blir säkert en jobbig resa, det blir det varje år, men lättnaden och friden när man är framme är oslagbar.

Längtar.

Snödag

Ska snart iväg och träna. Skönt, efter en dag full av stress och morgondagen lär inte bli bättre.  Men jag kanske slipper få hissen att fastna. Har jobbat tio och en halv timma på åtta timmar, hjärtat har klappat som en upprörd fågelunges. Tur för mig har jag vanan inne att stressa som en idiot och ändå få det bra.
Tänk att man ska ha talang för städning, jag som hatar att städa.

Just nu

BU!

Skriver julklappslista i soffan och njuter av ensamheten. Ansiktsmask på och älsklingen är iväg och tränar. Har kommit på nästan allas presenter. Lillasyster är svår att hitta presenter till. Hon är så kräsen.
I morgon blir det heldag igen på jobbet.
Har precis fått veta att jag får fortsätta vara vikarie efter jul så då är pengaproblemet löst ett litet tag till. Ska jag bara hitta något roligare att gör. Få ta mig i kragen och skicka iväg romanen, man kan ju inte få mer än ett nej.
Bästsäljande författare vore ju något.

Onsdag

Snön yr utanför och det är minusgrader. Sitter inomhus och tittar ut på det då är det hemskt trevligt faktiskt. Minglandet igår gick bra. Umgicks med folk jag inte känner, drack vin och pratade engelska hela tiden. Bra övning.
Plötsligt kände jag mig inte så dum, eller korkad. Det var skönt att komma på att man får ha onödiga idéer som upprepats i det oändliga. Och tack vare mötet med Per tror jag att jag löst problemet med hamnen. Nu ska jag bara skriva färdigt också.
Nej, nu blir det kaffe och äggmacka och senare idag blir det träning med lillasyster och lite stadsvandring, jakten på julklappar kan börja.

Hjälp

Usch ikväll blir det mingel på kursen, jag vill inte.  Jag avskyr att behöva möta andra människor. Får se om jag vågar dyka upp, de andra har redan träffat varandra. De gör spännande och intressanta projekt mitt är alldagligt och tråkigt och jag känner mig ointressant och trög.
Hur gör alla självupptagna människor för att klara av kritik utan att bry sig? Jag har alldeles för låg självkänsla. Jag skulle behöva lite bättre självförtroende. Men varje gång jag försöker ha det så blir jag tillplattad, har lärt mig att det är bättre att inte synas.
Nu får jag ta och rycka upp mig.  Får sätta mig och skriva på mitt lilla projekt och vara bara mig själv, det är allt jag kan vara.

God morgon

Ska snart cykla till jobbet. Ute är det kallt och ruggigt, snöhimmel med inslag av rött. Alldeles tyst förutom på vinden som viner i knutarna. En tidig morgon som denna är  det som att bo på landet, tystnaden öronbedövande.
Sitter på golvet i vardagsrummet, med endast knattret från tangenterna som sällskap, till och med katten sover. Då är det tidigt. Lillasyster har dock redan börjat jobba så jag ska inte klaga. Gör jag inte heller, det är trevligare att  vara ensam på vägarna.
Nu måste jag stänga ner och börja dra mig. Jobbet väntar.

Ibland vill jag bara drämma till politiker hårt

Städade ett äldreboende idag och då kom jag i samtal med en gammal dam. Hon sitter i rullstol, har inga ben men förutom det så är hon helt frisk  och alldeles klar i huvudet. En kvinna satt vid köksbordet och skrek, rakt ut, högt, tog en paus ibland så varje skrik kom som en överraskning och fick hjärtat att hoppa högt.
 - Hon är stendöv, sa tanten, det är därför hon skriker så högt.
 - Vad sorgligt, sa jag som inte visste hur jag skulle svara på en sådan sak.
 - Kan du hjälpa mig på med tröjan? Det är folk som inte är uppe än så då prioriteras de.
 - Klart att jag kan, svarade jag fast jag inte kände att jag hade tid men jag tog mig tiden.
Vi fick på henne tröjan och hon rullade ut på balkongen för att röka. Jag fortsatte städa, lite mera stressad än innan. En stund senare ber hon mig hjälpa henne in och det gör jag.
 - Det är så långsamt här, suckar hon.
 - Det kan inte vara kul, säger jag och moppar golvet efter henne för hon verkar vilja prata.
 - Min bästa vän här som både såg och hörde dog och nu är det så ensamt så, dagarna går så långsamt.
 - Trist, svarar jag.
 - Ja, jag har begärt dödshjälp, svarar hon.
 - Det är inte bra att det ska behöva gå så långt, svarar jag och får hjärtat i halsen vad svarar man på en sån sak?
 - Nej, men det är så det är, svarar hon och rullar vidare.
Själv byter jag våning och stressar vidare, alldeles illa till mods över vad jag hört. Det är så klart inte första gången men jag vänjer mig aldrig.
Personalen är alltid underbemannad och de äldre som har förståndet kvar tappar livsgnistan. Det är inte så det ska se ut, inte så det borde se ut. Vi behöver inte fler egenföretagare och säljare. Vi behöver lärare, vårdare, dagispersonal, sköterskor och städare. Det finns hur många tjänster som helst men där det kommer till sånt är ingen villig att lägga ut pengar, men däremot kan man lägga pengar på statusprylar som inte betyder något?
Hur kunde det gå så fruktansvärt fel?

Måndag

Cyklade tidigt i morse, ingen trafik tog upp gatorna, snön vilade som silvertäcken över de nakna grenarna och glittrade i gatlyktornas sken. Mycket poetiskt. Väl på jobbet möttes jag av en positiv överraskning och dagen flöt tack vare det på mycket trevligt.
Ska inte vara i stan för träning än på ett tag, så eftermiddagen tänkte jag spendera med en koppa kaffe framför datorn och lite romanskrivande.
Är helt slut efter helgen, och så här blev väggarna.

Vi har inte fått upp några tavlor än och den nya sängen kommer första veckan i december, vi väntar med spänning och längtar.

Lördag

Igår inleddes förvandlingen av sovrummet med syskonmys, öl och nötter.

Vi började med att tömma rummet och duka fram det nödvändigaste.

Vi slipade för hand, lyssnade på musik och pratade.

Efter några öl tyckte vi det var smart att stå på stol i högklackat för att nå upp till taket. Vi har mycket högt i tak.

Allt slipdamm blev som snö i luften och vi tog en paus då och då och sjöng med i musiken.

Vita som spöken blev vi, vilket är svårt för Jessica som alltid är så brun. För mig föll det sig mer naturligt.

Sen tyckte vi det skulle vara en bra idé att testa på att vara  gravid.

Jag var tvungen att hasa upp tröjan för att magen skulle synas. 

Vi lyckades faktiskt slipa färdigt, tro det eller ej, och idag ska jag och älsklingen måla rummet. Men först blir det till att halka ut i snön och köpa penslar. Kanske passar på att ta en fika också.

Äntligen fredag!

Och sista dagen på sovmorgon med tedrickande och tidiga morgoninlägg. På måndag är det tillbaka till vanligheter igen. Lite skönt. Hör inga människor idag, huset slumrar, alla vill ta sovmorgon en fredag. Själv känner jag mig lite stressad eftersom det är mer att göra idag, samtidigt som jag försöker slappna av och tänka att det kommer gå bra, jag blir klar när jag blir klar.
Efter jobbet blir  det slipning av väggar och öldrickande med syrran. Mysigt. Ser fram emot att få ordning på rummet. Vi behöver en lite mer ombonad känsla. På tisdag kommer sängen. Den skulle ha kunnat komma idag men ingen av oss hade tid att möta upp den. Dessutom behöver vi den inte än.
Ska försöka skriva lite i helgen, avsluta några noveller. Och jag skulle ha velat se den nya Harry Potter, har ju vuxit upp med dem. Tänk att de började för tio år sen. Och den första boken kom ut när jag gick i sjuan. Större delen av den viktiga uppväxten är präglad av att gå och vänta på att den nya boken ska komma ut. Det kändes så tomt när jag läst ut sista. Men då fanns åtminstone filmerna kvar att vänta på. Sista filmen lär bli slutet på en era.

Nytt försök att gå till jobbet

Mår fortfarande inte bra och hade ont i magen hela natten. Men att vara hemma igår gav mig bara ångest för pengarna jag förlorade så det är bäst att gå till jobbet idag. Vet inte hur jag ska orka dock men jag kommer nog igång.
Vi fick färgen igår, vad glad jag blev. Till helgen börjar förändringen. Sitter med en kopp te och tänker på allt nytt som ska göras och hur mysigt det kommer bli. Vi får hålla tummarna på det.
Hör grannarna som är uppe och springer, de verkar pigga. Så konstigt när man går upp den här tiden och man hör andra. Gatorna är fulla av folk när man cyklar till jobbet och fönstren lyser upp i vintermörkret. Det är fint. Men trafiken gör att det tar längre tid att cykla.
Vill bara krypa ihop i en hög och stanna så för resten av dagen. Men sjukdom är till för de med pengar.

Just det

Var tvungen att cykla till stan och lämna nycklar och då såg jag världen vackraste kvinna. Jag blev helt förtrollad av hennes uppenbarelse, det såg ut som om hon klivit rakt ur en saga.
Så här, fast tänk vinter.

Bilderna härifrån
Det skulle också kunnat vara en bekant till mig, en dansare som också är så där förtrollande sagoaktig i sin framtoning.

Ändrade planer

Sjuk.
Att det kan gå så snabbt. Men det är fint ute.

Dimman sluter sig tätare om oss och det är som att vara insvept i en saga. Nu ska jag spendera dagen liggandes svag på soffan och gräma mig över pengarna jag förlorar.

Morgonstund har guld i mun

Sitter och dricker en kopp te och förbereder mig för att ge mig ut i kylan och åtta timmars jobb. Idag blir det fika på stan efter jobbet innan träningen. Mysigt, slippa stressa hem utan bara sitta på ett kafé och ta det lugnt i någon timme. Kanske känns lite dumt när man nyss investerat i ett nytt sovrum men det är ju bara en fika. Vi betalar åtminstone våra saker kontant.
Idag får vi hem färgen, gud så spännande.
Har börjat titta på gardiner jag vill ha. Har valt ut två par jag tycker är fina.

De kommer från ellos och jag skulle vilja ha dem i två lager, silver under det lila. Vi behöver mycket tyg för att hålla bort vinterdraget i sovrummet och till sommaren kan man ha bara ett par. Och inte blir det särskilt dyrt heller. Men älsklingen måste ju få säga sitt också.

Kallt

Mätt och trött och ska cykla iväg till träningen snart. Fryser så jag skakar så jag ser inte fram emot att ge mig ut i kylan. Men vilken underbar dag det varit. I morgon får vi färgen till rummet, spännande. Åh, det ska bli så kul att få det fint.
Tänk att det redan är onsdag i morgon.

Tisdag

Och ännu en sovmorgon. Jag gillar dem inte. Det betyder att jag har mindre tid till mig själv efter jobbet och med träning och matlagning och att man fortfarande måste komma i säng relativt tidigt så går det inte ihop. Älsklingen börjar tidigare än mig, hon har redan cyklat iväg i kylan, långt innan jag vaknade.
Det är lite fint att vakna efter henne, hon lämnar små lappar på bordet för mig att hitta.

Vetskapen om dem får mig att vilja gå upp.

Äntligen

är den här helvetesdagen slut. Men träningen var kul, underbart att få trötta ut musklerna till max och bli alldeles full av energi.

Sovmorgon

Börjar halv sju. Och jag har nog aldrig drömt så hemska saker förut som timmen mellan tiden jag brukar gå upp och tiden jag gick upp idag. I verkligheten skulle jag aldrig vara så naiv och lättlurad men att drömma det var hemskt. Usch.
Dessutom känns det som om jag håller på att bli sjuk. Det får jag inte bli. Jag behöver pengarna. Eller vill ha snarare, vi ska måla om sovrummet och då går pengar åt. Speciellt när man ska köpa ny säng också.
Jag hatar mitt jobb. Men jag vill inte förlora det. Trots att sinnesfriden kanske skulle bli större då.
Typiskt.

Tröttnade på att vara deppig

 

Så det fick bli lite mys istället. Väntar på att älsklingen ska komma hem så vi kan äta. Det dröjer nog ett tag till men det gör inget. Har lagt av med skrivandet för i kväll. Idag var det ingen bra dag för någonting.

Poison

Dricker kaloridrypande folköl och tittar ut på regnet som öser ner. Försöker skriva men det går sämre. Finns alldeles för få ord och meningarna blir så fula. Poängen var att jag skulle bli klar med en novell idag. Nu sitter jag här med tre halvfärdiga istället. Vandrar omkring som en osalig ande utan kontakt med mig själv och väntar på att älsklingen ska komma hem. Men det dröjer.
Har INGENTING att göra. Förutom att jag så klart borde skriva. Har ingen lust med något. Borde väl vara glad att min fantasi är igång och att jag får ut en massa nya noveller. Renskriva dem kan jag ju alltid göra i morgon.
Hittills har jag; dansat i vardagsrummet, fotograferat min mage, grävt i garderoben, stirrat ut genom fönstret, gömt mig under täcket, bläddrat bland böckerna i bokhyllan, satt på och stängt av teven ett antal gånger.
Nu; lyssnar jag på bandit rock och sjunger med i låtarna. Vill dricka  öl i en mörk bar och hångla med pojkar med långt svart hår och kajal runt ögonen.

Hittade mina gamla tåskor

kaffestund

Klicket från vattenkokaren bäddar in lägenheten i stilla tystnad. Utanför töar snön bort och december förvandlas till mars. Jag drar in kaffedoften djupt ner i lungorna, smaken i munnen utan att den träffar tungan. På skrivbordet vilar snölandskapet, fångat i omaka pixlar med darrig hand. 

Tårarna har sinat. Händerna kalla och vintertorra. Lyfter morran till munnen, varm i händerna, låter den vila mot läppen och blundar. Tänker på allt jag vill vara, allt jag trodde jag skulle bli. Och längre kommer jag inte, vad finns där kvar att önska förutom allt?

 

  

Det svåra i att motarbeta sin uppväxt

Så fort jag pratar om vad jag vill göra så börjar jag alltid meningen med; om jag var smartare, eller, om jag inte var så dålig skulle jag vilja bli...

Jag har aldrig trott på mig själv. Har alltid vetat att jag inte skulle kunna bli något. Så fort jag försöker något så dyker de där små orden upp, ekar i mitt huvud; du är inte bra nog. Alla minnen där jag får veta, får det bekräftat att jag inte är bra nog och inte förtjänar något.

Alla minnen är svåra att motverka. De finns där som en konstant påminnelse jag inte kan bli av med.

Lördag

Tittar på förlag som jag skulle vilja skicka min roman till men det är läskigt. Jag mår illa av ångest bara jag tänker på saken. Det där med att bli ratad är en stor grej för mig. Hellre inte försöka då. Jag har aldrig riktigt blivit uppfostrad till att tro på mig själv.
Älsklingen är iväg på jobbresa så det är meningen att jag ska skriva på mina noveller. Varför ska jag göra det för? det är ju inte så att jag gör något med texterna sen i alla fall.
Jag har en dålig vecka.

Och så kom solen fram

Grattis Emma!

När älsklingen kom hem stod det smulpaj på bordet, hallon och jordgubb med vaniljsås som slukades innan den han fotas. I present fick hon två ljuslyktor, nu har vi snart en gardin av lyktor i fönstret. Fint.

Efteråt fortsatte vi dricka kaffe och jag lagade canneloni till middag. Eget, för stunden, påhittat recept. Nu ska kvällen avslutas med varm choklad. 

I söndags firade vi älsklingens födelsedag

Vi bjöd in min familj på fika och de dök upp med presenter och ett glatt humör. Två av syskonen saknades dock. Vi fick en överdos på socker.

Tårtan hade jag bakat

Presentbordet

Det blev lite mycket folk i vår lilla lägenhet

Det är något speciellt...

med den första snön.

När snön dök upp

Några timmar senare

Ljuset och känslan i själen, precis som de första vårknopparna markeras en tydlig början. På hemvägen cyklade jag förbi konstmuseet och de höll på att ställa upp granen. Nu börjar det. Julpyntandet och att mysa på kaféer med varm choklad.

En timme kvar

Sen ska jag byta till arbetskläder och cykla till jobbet igen. Är så trött på jobbet, har haft det i ett år nu. Läser niotillfem dagligen, det är en av mina favoritbloggar och hon har flyttat till New York, jag är så avundsjuk.  Jag vill också bort från Sverige. Tyvärr har jag ingen utbildning som kan ta mig ut ur landet. Det finns ju andra sätt, det vet jag men jag vill ha ett roligt jobb, vi slippa behöva arbeta bara för att jag måste.
Får skylla mig själv, skulle kunnat suttit hela morgonen och skrivit på mina noveller istället för att mysa under en filt. Där försvann tre timmar arbetstid. Men jag... är lat, finns ingen annan ursäkt. Alla andra klarar det.

kort dag

Sitter ihopkrupen med kaffe framför teven och bara är genuint lycklig även om lite jobb betyder lite pengar. Men jag har hellre mer tid för mig själv. Ute regnar det och himlen är grå. Inne har jag tända ljus och filt om axlarna.

Slapp dag

Lyssnar på regnet som slår utanför, omgiven av ett varmt ljus. Grannarna diskuterar med höjda röster, ett surr av vardag som tränger in till vår sagovärld. Vi lämnar allvaret utanför dörren EJ REKLAM TACK och låter Harry Potter dela hyllplan med mumintrollet.
Det ligger något i det...
Hämmade av våra egna intressen slutar vi att se möjligheter. Kanske. Ungdomligt svammel som borde vuxit till sig vid det här laget. Kanske åldersnoja. Irritationen över världens idioti växer jag nog aldrig ifrån.
I min värld.
Jag är trygg här, säker i min borg tills någon knackar på min dörr; Vi ville bara förmedla om att gud, det är gud med stort g. Gud. Finns i allt och alla. Får vi komma in och prata lite? Nej-tack-jag-är-inte-intresserad-mitt-i-maten-kanske-någon-annan-gång. Dörren stängd.
Kryper ihop i soffan och lägger filten om axlarna. Det ringer på nästa dörr. Förs säkerhets skull stänger jag av mobilen.

Träna, träna

Hemma efter jobbet och har nyss ätit en tidig middag. Vi ska snart iväg och träna i två timmar. Aj mina stackars muskler. Men det är bäst att jag ser till att bli stark. Älsklingen har börjat slåss i sömnen, jag misstänker att hon har något outtalat agg gentemot mig.

Får se till att hålla mig på avstånd så att det inte blir slagsmål. Men för stunden är det kaffe och bloggläsning som gäller.