Det svåra i att motarbeta sin uppväxt

Så fort jag pratar om vad jag vill göra så börjar jag alltid meningen med; om jag var smartare, eller, om jag inte var så dålig skulle jag vilja bli...

Jag har aldrig trott på mig själv. Har alltid vetat att jag inte skulle kunna bli något. Så fort jag försöker något så dyker de där små orden upp, ekar i mitt huvud; du är inte bra nog. Alla minnen där jag får veta, får det bekräftat att jag inte är bra nog och inte förtjänar något.

Alla minnen är svåra att motverka. De finns där som en konstant påminnelse jag inte kan bli av med.