Lyssnar på regnet som slår utanför, omgiven av ett varmt ljus. Grannarna diskuterar med höjda röster, ett surr av vardag som tränger in till vår sagovärld. Vi lämnar allvaret utanför dörren EJ REKLAM TACK och låter Harry Potter dela hyllplan med mumintrollet.
Det ligger något i det...
Hämmade av våra egna intressen slutar vi att se möjligheter. Kanske. Ungdomligt svammel som borde vuxit till sig vid det här laget. Kanske åldersnoja. Irritationen över världens idioti växer jag nog aldrig ifrån.
I min värld.
Jag är trygg här, säker i min borg tills någon knackar på min dörr; Vi ville bara förmedla om att gud, det är gud med stort g. Gud. Finns i allt och alla. Får vi komma in och prata lite? Nej-tack-jag-är-inte-intresserad-mitt-i-maten-kanske-någon-annan-gång. Dörren stängd.
Kryper ihop i soffan och lägger filten om axlarna. Det ringer på nästa dörr. Förs säkerhets skull stänger jag av mobilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar