kaffestund

Klicket från vattenkokaren bäddar in lägenheten i stilla tystnad. Utanför töar snön bort och december förvandlas till mars. Jag drar in kaffedoften djupt ner i lungorna, smaken i munnen utan att den träffar tungan. På skrivbordet vilar snölandskapet, fångat i omaka pixlar med darrig hand. 

Tårarna har sinat. Händerna kalla och vintertorra. Lyfter morran till munnen, varm i händerna, låter den vila mot läppen och blundar. Tänker på allt jag vill vara, allt jag trodde jag skulle bli. Och längre kommer jag inte, vad finns där kvar att önska förutom allt?