måndagsinlägg

Hemma efter träningen. Efter att ha knäppt av mig jackan och sparkat in skorna i väggen ( en olyckshändelse) dör jag lite på golvet i hallen. Vi bor i ett gammalt dragit hus och plastmattan är sval mot min rödflammiga hud. Det är en total plåga att ta sig hem från  träningen och mörka regniga kvällar som denna är det en total plåga att ta sig till träningen också.

Jag sätter mig upp igen och sneglar lite på min spegelbild samtidigt som jag dricker upp det sista av vattnet i flaskan som det står dansforum på (en evighet sedan men jag kan fortfarande stå på tå i skorna). Försöker se om det skett någon form av förändring i min siluett, en mer tonad figur eller så. Men nej, jag har en inneboende struktur i form av lite småmullig satthet hur jag än gör. Frugan däremot slimmar till sig och bygger muskler på ett pass.

Avundsjukan ilar genom min kropp som ett grönt sticksigt monster. Lite som att konstant bära en hemstickad yllekofta under huden. Ibland undrar jag varför jag ens tar mig ann de där passen. Jag blir svettig, trött, det kostar pengar och inte blir jag något smalare av det.

Och ändå lär jag stå där i morgon igen, fånigt flinande av endorfinkicken, fast jag bara vill dö, med armarna uppe i taket och benen frenetiskt sprattlande som en döende fisk på torra land. Oförmögen att ens verbalisera en protest till min berusade hjärna.

Jag är nog lite dum i huvudet!