Klockan har precis passerat sju och jag sitter i soffan och äter frukost. Lyssnar på personerna som lämnar sina lägenheter för att gå till jobbet. Från utanför fönstret hör jag dem som redan hr kommit iväg i sina bilar. Medan jag själv sitter invirad i en filt.

Mysbelysningen är tänd och utanför pressar mörkret och dimman mot fönstrena. Längtar nästan lite till när dagarna bara är små glimtar av ljus. Då man kan vandra i mörkret och julbelysningen, dricka varm choklad på ett kafé och titta på stressade folk som inhandlar julklappar och le åt dem. Innan man kommer på att man själv snart är en av dem.

Tänk vad bristen på arbete kan göra för morgonhumöret.