... eller om sex timmar. Längtar hem innan jag ens kommit iväg. Hatar måndagar, speciellt de då jag inte fått någon sömn under natten. Eller lite söm fick jag, måste nästan kommit upp i tre timmar sammanlagt. Vad jag vet om så är det åtminstone en enkel dag, vilket är en bra början på en lång vecka. Man vänjer sig snabbt av med att jobba heltid.
Det är alldeles svart ute, på kyrkogården lyser enstaka lyktor upp de nyare gravarna. Det är svårt att se snön då, fint. Men under gatlyktorna skiner den vit och klar som om den planerat att ligga kvar i en evighet. Det ser rysligt kallt ut.
Jag är inte ensam om att vara uppe, då och då ser jag en bil åka förbi ute på vägen, någon stackare som ska till jobbet. Så här dags är vi några stycken som måste ut och vandra i mörkret. Eller en hel del faktiskt. Det är lite mysigt att känna att man inte är ensam om eländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar