Spöken

På morgonen när jag går genom mörka korridoren känns det som om domedagen närmar sig. I slutet blinkar utrymningsskylten i grönt och rött. Blågröna skärmar slänger ut sitt ljus mellan  halvöppna dörrspringor. Som att se in in i dödsriket. Skuggor från nu och då smyger sig på, jag känner mig inte ensam men oerhört övergiven. Anar ansikten i ögonvrån, lyssnar efter steg från människor jag inte ser. Vägen är bara några meter men tankarna vandrar årtionden. Gårdagen och morgondagen flyter samman. Idag skulle kunna vara vilken dag som helst, det spelar ingen roll. Inte där och inte då. Allt är samma och utan mening.

Sen vrider jag om nyckeln i branddörren, lamporna blinkar till och tänds. Dagen börjar på riktigt.