Sitter vid datorn med en kopp kaffe och förbereder mig inför min första riktiga vardag på länge; en heldag i skolan. Ögonen envisas med att vilja falla ihop och jag vill bara krypa tillbaka ner under täcket och gömma mg från världen.
Ute börjar det nästan ljusna och jag är glad att marken inte är täckt av snö, då hade den lilla styrka jag har att vara social pyst ut och det hade varit ännu svårare att lämna lägenheten.
Jag hatar de närmaste tre månaderna, de kräver alldeles för mycket energi av mig bara för att jag ska fungera. Sedan blir det lätt att leva igen, när ljuset och värmen kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar