I helgen när Emma arbetade på slottet tog jag med mig föräldrarna och Felicia ut för att njuta av den vackra höstdagen. Vilket visade sig vara en fantastisk tur för larmet stod och tjöt och Emma var alldeles virrig och rådlös, så vips kunde jag skynda fram som en räddande ängel med koll. (Eller kanske inte)
Jag fick i alla fall tyst på larmet så att jag kunde föreviga den fina dagen med min kassa mobilkamera.
Det var en underbart vacker dag i alla fall. Sommarvarm och full av prasslande höstlöv.
Efter slottsbesöket fick jag för mig att jag ville ha ett matbord, och med en kvart kvar på öppetiden flög jag in på Erikshjälpen och där stod det. Lite slitet och alldeles för glansigt men det var mitt bord. Så jag köpte det. Med hjälp av mamma bar jag hem bordet till lägenheten och tänkte att vitt det borde det vara, och stolar det måste jag ha.
(Jag tvingade även där i mellanspelet mamma och pappa att bära ner den gräsliga söndersuttna soffan i källaren.)
Sen bar det iväg igen. Först för att köpa färg i antikvit och sedan till Ikea för att köpa stolar. I bilen valde jag ut stolarna jag ville ha från katalogen, väl i affären hittade jag andra stolar som jag köpte.
Det blev svarta stolar och på kvällen invigde vi dem och bordet när mamma, pappa och tvillingarna bjöds på hembakad pizza som tack för hjälpen.
Den antikvita färgen har börjat användas på alla möbler som jag tidigare bara fantiserat om att måla. Och ju mer vitt det blir desto fulare blir de hemska gula väggarna som vi hatat redan sedan inflyttningen.
Så nästa helg blir det till att ge sig på dem. Och det glansiga bordet som också ska bli vitt och mindre glansigt.
