Januari börjar året februari kommer näst...

Januari och februari är månader då jag går på autopilot , ingenting känns roligt och att är kallt och grått.  Att gå ut i kylan är motsträvigt så jag virar in mig i en filt och tittar på kläder jag vill ha till sommaren. Drömmer mig bort till dagar då solen värmer och man kan sitta barbent på en uteservering nattid.

 Tittade på bilderna från nyår, just vid det tillfället fungerade åtminstone mörkret.

Har precis fått på mig min fem-minuterssminkning och sitter med min andra kopp kaffe. Snötunga moln utanför fönstret och snart bär det av till skolan. På fredag är eländet äntligen slut. Bläddrar i Stigma för att få in lite vetenskapliga hänvisningar i mitt arbete så att det låter mindre som något ur en tidning.

Gnäller alltid på mina arbeten men den här gången är det annorlunda, hon som ska rätta dem skrämmer skiten ur mig. Det känns som att jag bara kan göra fel. Är inte så vetenskaplig av mig, jag vill arbeta med det här inte doktorera. Och det känns som att min standard inte kommer duga.

Jag får ta ett sista krafttag i kväll för att färdigställa eländet och sen får det vara, ett u behöver inte betyda underkänt det kan betyda utveckla!

Det där med familjer

Jag har gått till stadium med min syster för att köpa nya träningsbyxor, sådana där glansiga och tajta som håller allt på plats när man rör på sig. Vanliga enkla svarta jag kan ha till ett linne. Med handen flyttar jag byxpar efter byxpar från ena sidan till den andra på klädstången. Det är rea och alla byxor oavsett material, längd och form har hamnat på samma. handen får tag i resårmidjan, jag vinklar ut den för att hitta storleken, söker efter en 36a eller small när min mycket smalare syster glatt ropar till.
 - Jag hittade ett par, säger hon och ger mig byxor i storlek 40
 - Tack, säger jag och tar emot dem med en växande knut i magen. Hur har jag kunnat missa att jag blivit så stor? Sitter kläderna jag har på mig för tajt, kanske hänger det ut valkar jag inte sett? Plötsligt får jag en mening ur en bok i huvudet om en kvinna som trodde att hon hade anorexi för att varje gång hon såg sig i spegeln såg hon en tjock kvinna.
 - Är de inte lite stora? frågar jag efter en lång tystnad efter att ha rannsakat mitt minne efter dolda matintag den senaste månaden.
- Du vill ju inte att de ska vara genomskinliga säger hon och jag håller med, tar byxorna till provrummet.
Det är ett fasligt avtagande av kläder innan jag får på mig byxorna, trots att de är i stretch och med resår i midjan är de för stora. Jag ber henne hämta ett par mindre och hon dyker upp med en 38a. De sitter bättre nu, inte lika löst och jag visar mig i dem för henne. Hon säger att de sitter bra och jag tar dem.  På träningen viker jag upp dem och i ljumsken och vid knäna veckar sig tyget men de är inte genomskinliga i alla fall.

Idag kom pappa på besök för en kopp kaffe. Han hade med sig bullar till fikat och när jag precis fått i mig min, sist av alla, tittar han på mig och säger att jag är så lik farmor hon var också kraftig. Direkt vill jag stoppa fingrarna i halsen och hjälpa bullen upp igen. Men toaletten ligger alldeles bredvid och det skulle låta hemskt misstänksamt. Istället ligger bullen i magen, tung som en sten och skaver, jag känner hur jag växer och blir större, hur sockret placerar sig under huden i form av nya fettceller och jag fyller ut kläderna tills de börjar spricka i sömmarna. Lyssnar inte längre på samtalet bara hör hur jag växer och huden dras ut.
Efteråt går älsklingen och jag på en promenad, jag försöker känna efter om låren gnider sig mot varandra när jag går. Kanske börjar det lukta bränt till slut, som när man gnider två pinnar mot varandra. Eller tjocka trädstammar snarare, en rund valkig boll med trädstamsben och små fötter.

Svar på frågor

Eftersom jag pluggat hela veckan och kommit hem med huvudet fullt av gröt har jag inte orkat skriva. Därför använde jag Hannas frågor för att komma igång lite.


Namn: Thea 
Ålder: 27 (spänd på att se om det dyker upp någon 30årskris!)
Din blogg (om du har en): http://flickanunderbordet.blogspot.com/
Vad tycker du är intressant i min blogg: åsiktsrelaterade  inlägg oavsett vad de handlar om. 
Vad tycker du är ointressant i min blogg: inlägen om spel
Är det något du önskar i min blogg som inte (eller knappt) finns: mer vardag
Vilka andra bloggar följder du (som du gillar, inte för att du hate their guts, så att säga): niotillfem, Fanny, underbaraclara, bloggkommentatorerna, hbt-nyheter, och en hel del privata bloggar som är intressanta precis som min bara för de insatta. 
Följer du någon kanal på YouTube (eller annan vloggare) Tipsa oss isf!: nej
Använder du någon form av prenumeration på bloggar  (Google Reader, Bloglovin’ etc) och isf. vilken: nej
Vilka sociala nätverk använder du dig av (Facebook, twitter etc): fb, jag har inga vänner i staden där jag bor
Du är strandsatt på en öde ö. Du kan inte komma därifrån under resten av ditt liv. Vad väljer du som sällskap? Ett troget husdjur som älskar dig, som du älskar tillbaks, eller en människa du råkar tycka är jävligt jobbig: En människa jag tycker är jävligt jobbig, gräl kan vara givande för karaktären 
Nämn ett eller flera intressen: Diskutera; feminism utifrån genus och queerperspektiv, 
Pysslar du med saker själv: Skriver en massa 
Skulle du beskriva dig själv som en praktisk person: Både i sättet att se på världen och rent praktiskt, ge mig bara ritningar och jag kan bygga ett hus. 
Gillar du att uppröras och engageras: Ja, tar ställning till sådant som berör mig.
Är du en ideologiskt driven människa, isf, inom vad: Ja, jag vill ändra på mycket
Går det egentligen att få för mycket av små, sjukt gulliga, fluffiga djur: Nej, vill ha alla gulliga djur jag ser, från fantasydrakar till kattungar
Vad vill du bli när du blir stor (låt oss utgå från att alla är små!): Författare och så vill jag arbeta med att rätta till det som är fel.
Tycker du att det är kul med guider, tutorials: Jag använder dem inte men att se hur en bild blir till är trevligt.
Om du vore diktator…: Jag skulle passa perfekt som diktator tills jag började avrätta mina närmaste för att de inte förstod vad jag menar och blev avsatt.
Helt valfritt, men har du något komplex med din egen person eller kropp som tynger dig: Min vikt, jag kan alltid bli smalare.
Och näst sist (VIKTIGT!!): Vilken färg har du på tandborsten? Rosa
Något mer du vill tillägga: 

Nyårspromenad

Frost är i alla fall vackert.

Vardagsliv

Sitter vid datorn med en kopp kaffe och förbereder mig inför min första riktiga vardag på länge; en heldag i skolan. Ögonen envisas med att vilja falla ihop och jag vill bara krypa tillbaka ner under täcket och gömma mg från världen.

Ute börjar det nästan ljusna och jag är glad att marken inte är täckt av snö, då hade den lilla styrka jag har att vara social pyst ut och det hade varit ännu svårare att lämna lägenheten.

Jag hatar de närmaste tre månaderna, de kräver alldeles för mycket energi av mig bara för att jag ska fungera. Sedan blir det lätt att leva igen, när ljuset och värmen kommer tillbaka.

Nya året

Regnet smattrar mot fönsterrutorna och bara för i dag blir klockslag efter sju arla morgon. Det är den andre januari och dags för oss att packa ihop och bege oss hem från denna odyssé.

Hemlängtan börjar klia i kroppen och trots bekväma sängar med varma duntäcken i svala rum börjar jag längta till min egen säng. Till min arga katt, till storstädning, till matinhandling och även till räkningar att betala.

Allt det där som gör vuxenlivet till vuxenliv, ansvar.

God fortsättning på er alla